Jag bara älskar denna låten!!! På högsta volym i lägenheten och livet känns underbart förutom att man är ensam, heheh :D Men det är sånt man får ta, mitt liv är ju egentligen väldigt bra nu.

Jag har inte haft några ekonomiska problem denna månaden, förutom oron över Johans ekonomi, jag bor i en fin lägenhet, går på en jättebra skola där jag trivs och studierna går helt okej, jag är där varje dag och skolkar inget, jag har fått 3 bra tjejkompisar och har en superbra klass! Jag har min pojkvän som älskar mig över allt och som verkligen har förändrats till det bättre och inte längre tar för givet att jag alltid finns där. Vifår mer qualitytime och den känns mer värd än när man sågs 24/7 ungefär.

Så vad har jag egentligen att klaga på? Ingenting.

Men självklart saknar jag att vara liten och skulle inte vilja något hellre än att vara 10 år igen, sitta hemma en lördagkväll när mamma städat hela huset och vädrat och bytt sängkläder så huset luktar sådär underbart gott och svalt, jag och Hanna badar och leker i badkaret, sen får vi en skål chips och lite läsk, som är höjdpunkten på veckan!! Och sitter där och ser fångarna på fortet eller något annat sånt program. Jag minns det som om det vore igår.. Det var så underbart mysigt!! Och varje gång jag kommer in i ett hus där en familj bor börjar jag känna den känslan, jag är inte gjord för att bo i en lägenhet, men kan väl stå ut några år till :)

Jag saknar min familj, att alltid ha någon som kommer hem eller är hemma, att ha någon att prata ut med och gråta hos, att ha någon att leka med eller hitta på saker med, få äta mammas goda mat, och bo i ett hus, ute på landet. Visst jag har ju Johan här också, men det är inte riktigt samma sak. Mamma, pappa, Hanna, Matilda och så kissarna förstås. Jag önskar vi bodde där hemma igen, alla fem. Det gör ont när jag tänker på att det aldrig kommer att bli så igen.. Och att jag aldrig kommer få vara liten igen.

Jag vill inte vara vuxen! Dom här två åren har på sätt och vis varit dom två sämsta åren i mitt liv, jag har varit med om tuffa grejer och varit väldigt deprimerad innan, trots detta skulle jag göra vad som helst för att komma tillbaka dit, för jag hade nånting annat då.. En annan sorts trygghet ändå! Nu är det bara problem, med ansvar och ekonomi, jag är inte redo för det! :/ Jag vill ha tryggheten.. Den sorts trygghet man har som liten.. Hur ska jag klara av 60 år till av detta? När allt bara blir sämre?

Jag saknar mina gamla vänner, till att börja med, min bästa barndomsvän, som jag umgicks med sen då vi låg på BB tillsammans, vi hade det så himla roligt! Varje gång hon eller jag skulle hem glömde vi oss någonstans i en garderob eller något för att slippa åka.. :) Men när vi blev 13 och började 7:an och träffade massa nya vänner så tynade det liksom bort.. Visst har vi kontakt då och då, vi pratar när vi ses på stan osv, och man får ju veta mycket vad som händer i varandras liv osv eftersom våra mammor känner varandra, men vi har inte umgåtts på många år nu, förutom när vi gick i samma klass på gymnasiet då i skolan och så, men det blev aldrig samma sak igen.. Och hon kommer alltid vara den jag saknar mest! För hon va med under alla dom åren, när man hade som roligast. Vi hittade på så mycket hyss!! :) När jag började 7an fick jag ju även nya vänner, och dom två bästa är väl det jag saknar allra mest, vi ses knappt längre eftersom vi bor 60 mil ifrån varandra, men ändå kan jag prata om vad som helst med dom när vi väl ses. Precis vad som helst! Så på något sätt är det dom som man lärt känna på senare år som stannar kvar mer.. För jag tvivlar på att jag skulle kunna prata om samma saker med min gamla barndomskompis liksom. Dom nya vännerna blir aldrig samma sak, men jag hoppas vi kommer vara vänner länge, dom jag träffat i skolan nu! Jag har redan kommit så bra överens med dom och vi har bara gått i skolan en månad, dock mest med Rebecca men det är väl så, vi passar väl allra bäst ihop som vänner, men jag kommer närmare Annah och Catrine också! :)

Jag saknar att bo i ett hus, att bo ute på landet.. Det är där jag växt upp mina 17 år och där jag vill bo sen. Inte lika långt ut på landet kanske, liite närmare något centrum, och där det går bussar förbi, men ändå på landet och i ett hus! Jag känner mig så instängd i en lägenhet.. Nu efter 4 känner jag att jag längtar ut igen!! Men som tur är har både jag och Johan dröm om att bo i ett hus sen, så om några år så :) Är man fri igen!!

Jag kan ligga och gråta över dom här sakerna, då speciellt att vara liten igen och att jag saknar min familj, jag har t ex inte träffat Hanna på 4-5 månader nu, det är längre än nånsin innan!! Och det är tungt.. Under sommaren träffade jag min mamma och pappa två helger.. Det är för lite.. :( Det bara tynar bort.. Jag hoppas att vi hamnar där uppe en dag, för jag skulle utan tvekan flytta uppåt igen om jag fick chansen! Även om västra götaland är underbart, så är det inte samma sak, det är sååå annorlunda! Sen gör det det inte lättare att min älskade syster har såna problem nu :/ Jag önskar jag kunde lösa dom, jag kan börja gråta när jag tänker på det och så att vi som sagt inte setts på så många månader.. Visst bråkar vi mycket och vi kan knappt vara tillsammans en helg utan att det blir bråk, men ändå saknar jag henne så!! Men det var värre när vi både var i tonåren, nu börjar vi både växa upp så det blir nog bättre och bättre.. Förra veckan bröt jag nästan ihop, jag låg och tänkte på att jag vill inte vara 21 år, jag vill vara liten igen! Tänkte på allt som hände när jag var yngre och hur mycket jag längtade hem, sen fick jag även ett sms av pappa om att Hanna var dålig igen.. Då brast allt.. Jag vill vara där!! Men nu kommer hon förhoppningsvis ner hit helgen 9-12 oktober!! :D Ska bli så kul!

Men nog om allt dåligt och allt jag saknar, jag har som sagt så mycket bra som jag skrev ovan!

Jag och Johan hade nog någon årskris där man ska bestämma hur man ska ha det, för nu är förhållandet bättre än det nånsin vart!!! Det har vart så bra ända sen vår årsdag när vi bestämt oss för att försöka.. Jag har aldrig känt såhär och ingen har nånsin sagt såna saker han säger till mig.. Visst önskar jag att han visade det lite mer också i handlingar, men det kommer även det sakta men säkert! =) Jag är så himla lycklig med honom.. Önskar bara vi bodde närmare min familj, samtidigt som jag inte vill byta bort dom nya vännerna jag träffat. Men man kan inte få allt. :) Jag är lyckligt lottad som är frisk, har någon som älskar mig och har hela min familj vid god hälsa, förutom syster då men jag vet att hon klarar det!!! =) Hon har ju så bra stöd så jag tycker ändå vi har det så bra motför många andra.. Jag har både mina far- och morföräldrar vid liv.. Vad kan man mer begära?? Egentligen..

Detta blev långt, ville bara skriva av mig lite.. :)


Nu till låten;