Jag får så ont i magen när jag tänker på det.. Jag har aldrig haft den här känslan när jag läst sånt här, och ändå kände jag varken henne eller hennes pojkvän.. Men, ändå är man så nära inpå allt! Mina bästa vänner i klassen, gick i samma klass på samma skola med henne för 2 år sen som vi går nu, dom va bra vän med henne och min pojkvän gick även där och blev vän med hennes pojkvän och så. Dock har dom inte haft mycket kontakt på sistone, men han ringde ju Johan några dagar innan det hände, och då hade inte Johan hört av han på nästan ett år... Jag har aldrig ens träffat dom, ändå känns det som att jag känner dom.. :S Så sjukt.. För man har hört så mycket om dom liksom, både innan och efter det hände..

Jag förstår inte hur någon kan göra nåt sånt!!! Nu när jag skulle in på aftonbladet för att titta lite till, såg jag att han erkänt, fast jag förstod redan innan att det va han när det stod igår att en kvinna hittats några hundra meter från hans föräldrars hem.. Det va verkligen en stämningsdödare för kvällen igår! :/ Innerst inne gick nog alla och tänkte på det, speciellt dom som va vän med henne..

En sån här sak är helt och hållet ofattbart för mig! :/ Man kan verkligen inte lita på nån.. Men man måste ju ändå märka innan om personen är svartsjuk, om den är helt fäst vid en och aldrig skulle kunna släppa taget, osv. Då ringer ju varningsklockorna..

Det högg till i magen på mig när jag såg "Sambon har erkänt" på aftonbladet. Nu är ju liksom allt löst., helt plötsligt på ett dygn så är allt bara klart som man undrat över i 4 månader.. :S Så sjukt... Sett dom lapparna runt om i Alingsås som hennes mamma satt upp med bild och text om att hon är saknad.. Jag såg den lappen när jag kom till Alingsås några dagar efter det hänt hemifrån mamma o pappa o skulle byta buss till Borås, sen dess har man ju liksom undrat.. Speciellt eftersom Johan känner pojkävnnen och än mer nu eftersom jag träffat dom som känner henne när jag började på Hjälmared..

Jag tycker så synd om alla hennes nära och kära, det gör ont när jag tänker på det. Och allra mest hennes mamma, kan verkligen inte förstå känslan av att förlora sin dotter sådär.. Dagen efter hennes 20-års dag och när dom pratade på msn 10 min innan hon försvann typ..

Hur kan man göra nåt sånt?! Jag fattar inte!!!