Vissa dagar känns det såhär.. Olidligt att vara så långt ifrån honom, min älskling, min bästa vän, min själ! Det känns så.. Han är hos sina kompisar nu och ser film, dom har börjat umgås väldigt mycket nu, och det är ju kul :) Dock kommer det bli lite tråkigt när jag flyttar ner till, ingenting, och han umgås med sina vänner nästan varje dag han är ledig.. Vad ska jag göra mer än att sitta hemma och vänta liksom? Jag offrar ju allt! Mot det.. :/ It's hard!

Kan det aldrig få vara lätt? Slippa dessa tunga val, nästan livsavgörande känns det som.. Det avgör ju hur mitt liv blir! Don't know, don't know.. Men jag vill inte förlora honom! Jag älskar honom ju!


Ska skriva mer sen! Men promenad med systeryster nu!
Kommer bilder också!