Hitta en kille som kallar dig vacker istället för snygg.
En som ringer upp så fort du lagt på luren.
En som struntar i alla andra tjejer han kan få.
En som håller sig vaken i sängen för att se dig sova.
En som håller dig i handen framför hans kompisar
& säger ’det här är min flickvän’.
Någon som ler varje gång han ser på dig,
hör din röst eller rör vid dig.
En kille som blir glad bara av att höra ditt namn.
Som gör allt för att du ska vara glad.
En kille som finns där för dig om du är ledsen eller bara vill prata.
En kille som ger dig de komplimanger du förtjänar.
En kille som alltid har sina armar öppna för dig. ♥

Jag trodde allt detta var en klycha.. Att ingen kille kan ge en allt det.. Och det har jag inte trott på under all denna tid med Johan heller.. Förens nu! Han gör verkligen allt det och mer för mig.. Äntligen, efter ett år, är vårt förhållande lika perfekt som den texten! Och det är helt underbart.. Synd bara att missa den nykära perioden, pga mkt gråt och jobbigt under den tiden, nu har det ju övergått i en annan sorts kärlek, där man är bästa vänner, älskar personen, man blir glad av att se den andra, pirrar till när man får höra dom tre orden eller när han håller om en, man längtar trots att man bara vart ifrån varann några timmar.. Men.. Det är inte samma fjärilar i magen, där man känner sig kär dygnet runt! Den enda kärlek jag känt innan eftersom det inte hållt längre än så.. Men ändå känns detta så bra, allt jag skrev där innan stämmer och han är verkligen min allra bästa vän, den enda som vet allt och vi har så grymt roligt ihop! Det är sån kärlek som växer fram efter nåt/några år, man kommer ju aldrig kunna va nykär föralltid, trots att man måste försöka få upp glöden lite ibland, men det är ju bara att inse att det inte bara handlar om fjärilarna i magen utan hur allt runtomkring är.. Och vi har det ju så fruktansvärt bra nu, äntligen! Jag älskar honom mer och mer för varje dag som går, trots att man oftare och oftare stör sig på varann och har dagar då man tjaffsar mycket, så är det först nu det är på riktigt, när den äkta kärleken växt fram och man verkligen kan säga att man älskar någon.. För jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet, det är nåt som växer fram sakta men säkert, det är då det håller i längden! Men visst är det ironiskt? Att även om jag älskar honom mer och mer, på riktigt, så tjaffsar man och stör sig på saker mer och mer på varann.. Men det är väl så det ska vara! =)