☆ Ett nytt liv!

2008-07-25 @ 23:56:35
Jag har funderat ikväll.. Och jag måste liksom starta om mitt liv nu, jag kan inte fortsätta såhär.. Det som varit, har förstört så mycket! Samtidigt som jag går och känner att jag kommer aldrig få samma lyckokänsla jag hade i kroppen för några år sen.. Och senast förra sommaren, mådde jag såå sjukt bra, allt va underbart, precis som alla andra somrar. Den enda årstiden jag mådde riktigt, riktigt bra, trots motgångar! Denna sommar har inte känts så.. Visst, jag är såå lycklig att jag har Johan, men det gör ju inte hela mitt liv, så denna sommar har bara runnit iväg, förutom Gotland känns det som att inget hänt och jag har inga minnen.. Inga minnen med någon av mina vänner.. Det känns bara tungt! Att inte ha den där underbara känslan i kroppen.. Jag hade det några gånger i början av sommaren när det va fint väder, jag va ute och gick i det sköna vädret sent på kvällen i Gävle och mådde riktigt bra.. Men det kan inte bara vara Gävle heller, visst underlättar det, men har vart i Göteborg två somrar nu och mått jättebra.. Men den känslan finns verkligen inte.. Varför, vet jag inte..

Och jag oroar mig över pengar, att få ett extrajobb utöver skolan, klara skolan, gå ner i vikt, få allt att fungera! Jag vill bara börja trivas.. Och jag och Johan pratade om att vi skulle behöva en billigare lägenhet, men jag vill inte ta vad som helst när jag vet jag kommer trivas så bra i denna nya.. Och jag har lite krav liksom, annars kan jag lika gärna bo kvar där.. Men vi får se hur det går när vi flyttat dit, skulle va skönt att bo billigt, men vill ändå trivas! När jag offrat allt för att komma ner hit... Då är det väl inte för mycket begärt att ha lite krav så man verkligen, verkligen trivs där man bor! Men då vill jag hitta nåt snart där vi bor kvar sen.. För även om det är i samma stad, vill jag flytta in i en lägenhet och bo kvar, längre än 4 månader... Vill känna mig hemma, och för första gången packa upp alla mina lådor! Och göra mig hemmastadd..

Livet är orättvist, jag om nån vet, och det har jag börjar acceptera.. Men man kan väl få lite medgång i livet? Visst, nu kom jag in på skolan och jag har en pojkvän. Men nånting mer.. Kanske få ett riktigt extrajobb för första gången? Träffa nya vänner? Lyckas med något.. Komma på någon bra idé, bli bra på något.. Få lite mål i livet! Det finns så mycket jag vill göra men inte är bra på, och blir så avundsjuk på dem som kommer framåt i livet med hjälp av deras talang. Vad har jag för talang som kan ta mig framåt?

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra riktigt.. Jag vet inte vad jag vill göra, vad jag vill bli, vad som är värt att satsa på.. Hur jag ska orka gå ner i vikt och plugga och börja starta ett liv här samtidigt.. Att det ska va så förbannat svårt att byta livsstil! Jag behöver verkligen ett helt nytt liv.. Men hur? För det finns ju fortfarande kvar saker sen innan, allt jag har nu kommer ju bli från mitt förflutna, och jag kan inte lämna allt och alla pga att jag ska byta livsstil, så på nåt sätt måste det ju gå att göra ändå.. Försöka glömma allt..

Men det är så mycket som ger en ond cirkel.. En sak som jag tänkt på idag är, att jag kan t ex inte gå ut och gå på morgonen om jag inte orkar sminka mig, för vem orkar göra det när man kliver upp och ska på promenad kl 8 varje dag? Och då kommer jag inte ut, pga min hy, för folk glor när jag går ut utan smink och då tappar jag bara självkänslan och kryper ihop och går och tittar ner i backen.. Och det ger ju bra motion... *ironi* Det är bara ett exempel, men något som stör mig väldigt mycket! Jag önskar att jag åtminstone fick ha en normal hy så jag bara kunde gå ut och gå när jag vaknade utan att bekymra mig över det... Så fort jag ser mig i spegeln på morgonen försvinner den lilla självkänsla som jag känner när jag vaknar vare morgon.

Vet att det blev ett långt deppigt inlägg nu.. Måsta bara skriva av mig! :/ Jag kommer inte ens ihåg vilken veckordag det är längre, för varje dag är den andra lik... Men jag får väl se det såhär, kanske belönas jag med ett riktigt bra liv så småningom, eftersom jag fått kämpa så.. Motför dom som glidit på en räkmacka fram, kanske inte alltid kommer göra det sen.. Och då är det jag som får glänsa! :)




Kommentarer
Postat av: Emma heter jag

Det är klart dom inte stirrar, det är bara din självkänsla som säger det. Försök gå ut och gå. Efter några dagar kommer du också inse att dom inte stirrar =)

2008-07-26 @ 16:53:55

Skriv något är du söt!

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail adress:


Fyll gärna i din blogg- eller hemsideadress:


Kommentar:




Trackback
RSS 2.0