Började en höstmorgon, närmare bestämt den 5:e september 1987
på BB i Söderhamn runt kl 03 på natten. :) En liten (stor) bäbis på 3800g
& 52 cm lång.. Heheh.. Sen kan vi ju hoppa över några år annars blir
denna "berättelsen" flera mil lång! & det orkar ni nog inte läsa!

Från att jag var 1 tills jag var 16 bodde jag i alla fall med min
mamma, pappa & två småsystrar (som inte va med från början då;))
i ett hus ute på landet 4 mil utanför den lilla, lilla staden Söderhamn.
Mellan Gävle & Sundsvall. Mina syskon föddes 1990 & 1996.
Jag har hela mitt liv haft djur, från att jag va väldigt liten har jag
haft katt hela tiden & det har vi fortfarande där hemma..
Sen har vi även haft grisar, kaniner (i massor), hamstrar,
och hästar! Men nu är det bara 3 små kissar som bor där!
En av dom som är 11 år som vart med halva mitt liv :)

Jag har haft en bra uppväxt, lite mobbing i skolan & sånt,
men överlag vart bra, bra familj & släkt och sådär.
Va mycket bråk hemma visserligen under många år
som gjorde att man blev rätt förstörd.. Men man kunde ju haft det värre!
När jag var 16 började jag gymnasiet inne i Söderhamn,
där jag pluggade Samhäll/språk,
och eftersom det va 4 mil & 7 km till närmsta busshållsplats
för mig, bestämde jag mig efter ett år för att flytta till eget inne i stan.
Så där bodde jag i ett år, i en mysig lägenhet mitt på gågatan.
Flyttade in en månad innan jag fyllde 17.
Det va ett himla roligt år i alla fall :D

Ett år senare pallade jag inte skolan längre
& det va så mycket skit där, jag fick så mycket skit av allt
& alla så jag orkade inte vara kvar där.. Jag flyttade till
Stockholm, Skärholmen, och sökte jobb, men efter 3 månader
utan framgång gav jag upp. Jag hade under dm månaderna
träffat en kille från Göteborg, så i stället drog jag ner till
honom, och dum som jag va, flyttade ihop med honom!
Detta är alltså runt 6 Januari 2006. Det gick bra ett tag,
men han kvävde mig mer & mer, jag fick knappt göra
något själv, han började tracka mig psykiskt, han höll på
& pratade med massa tjejer, som jag såklart blev sur över.
Så en dag när vi va inne på Avenyn, skulle han träffa en
tjej han pratat med, som han träffat på bussen.
Jag bara okej? Då drar jag hem nu!
Då smällde han till mig med flatnäven, och hotade med
att om jag gick nu skulle han döda mig! Så där
stannade jag ju såklart. Livrädd & kände inte en kotte där nere!
Sen fortsatte det ju bara.. Värre & värre.. Knytnävar..
Och psykiskt, bröt han ner mig totalt!! Och mitt psyke
va inte speciellt starkt innan. Efter ungefär 3 månader till,
då är vi i Juni, bestämde vi att flytta isär, så jag hyrde en
lägenhet över sommaren av en kompis kompis, som är
från Hälsingland också, som bor där nere men inte
skulle vara där över sommaren, och numera är även vi vänner.
Men tillbaka till ämnet, jag fick sommarjobb hemma i Söderhamn
med kort varsel, så jag åkte hem i några veckor.
Dagen efter jag kom hem gjorde han slut.. På mail!
Som han avslutade med "Med vänlig hälsning.. *** *****"
Men det hade jag inte sett först heller så fattade inte
varför han inte svarade. Dagen efter hade han en ny..
Och så fortsatte det ju, han har nog haft 10 tjejer efter det, minst!
Av någon anledning blev jag ledsen just då, men jag är
så himla glad idag att han gjorde slut, för jag hade aldrig
vågat så som han hotade mig......

Efter det fick jag nån sjuk självbild, träffade massa killar
bara för att få bekräftelsen eller nåt, men kunde inte lita på någon.
Träffade 2 till "seriösa" efter det, en förra hösten & en i våras.
Träffade båda ungefär 6 månader var, men det blev inte mer än så.
Jag hade gett upp hoppet på kärlek då.. Jag har flyttat runt väldigt
mycket i Göteborg kanske också är värt att nämna!
Men i alla fall, våren, sommaren, fram till runt 16:e augusti
spenderade jag med Marcus. En supergullig kille, men som
som sagt inte ville ha mig, bara till en del :/ Eller nåt ...

En dag i Juli hade en kille addat mig på MSN...
Då hade han hittat mig på match.com där jag inte vart
aktiv alls på säkert ett år. Men hade lyckats smyga
in min MSN-adress lite klurigt där, och han va den första
som hade lyckats lista ut det. Vi pratade en del på msn,
telefon osv. Han verkade så himla gullig men jag sa,
jag vill inte ha nåt nu, dels är jag kär i Marcus + att jag
orkar inte bli sårad mer.. Nu ska jag bara ta det lugnt...
Och även han va kär i en tjej men som inte gick sådär
jättemycket framåt. Hon bor i Karlstad, han i Borås, osv.
Men så en dag, bestämde vi oss för att ses ändå, som kompisar då.
Så jag åkte till Borås, mer nervös än nånsin ändå av nån anledning!
Han hämtade upp mig på stationen & åkte till en jättemysig pizzeria
där han bjöd mig på mat. :) Satt där & åt & pratade & det va verkligen
en helt underbar kväll!! Första gången nånsin jag blir bjuden på mat
& på en dejt typ, fast än vi sa bara vänner ;) Men det klickade nog ganska direkt.
 Så efter det hyrde vi en film & åkte hem till honom. Kollade på film,
pratade & hade det allmänt trevligt bara. Kändes hur bra som helst.
Så innan det va klart sov jag i alla fall över där hos honom.
Inget hände den natten mer än lite kyssar & så, men det va
så himla mysigt! & han behandlade mig redan där 1000 ggr bättre än
nån nånsin gjort! Hade aldrig träffat en kille som inte försökte
ha sex första natten, och jag är dålig på att stå emot.
Men det kändes riktigt bra att vänta, vi pratade redan då om att vänta
i alla fall nån månad.. Dagen efter skulle jag stanna, men då
ringde dom från hans jobb (han är väktare) & bad honom
sitta natt på häktet. Som tur va har jag en tjejkompis
i Borås, så jag gick ut med henne den kvällen & sen sov där.
Dagen efter när han slutade hämtade han upp mig & vi åkte till
honom igen, umgicks under dan sen sov jag över igen,
och där rök den väntan.... :) Men det va det bästa nånsin!
Har aldrig känt mig så uppskattad av någon!!

Sen minns jag inte riktigt, men vi umgicks rätt mycket
där första dagarna också.. Den 24:e va vi på picknick
med min kompis (som jag tidigare hyrde lägenheten av
när jag ite kände henne) & hennes kille nere
vid vattnet.. Hur mysig kväll som helst!

Och den dagen kände vi båda att vi blev tillsammans!
Så, that's the day. Sen dess har jag i stort sett bott där,
för det är så segt att åka emellan! :) Nu i januari
flyttade jag dock upp till gävle för att plugga en termin
& ha närmare hem, men nu känner jag hur bra
jag trivs att vara med honom där nere, hur mycket jag
saknar honom & att jag glidit ifrån alla här, utom en,
Amanda, min stjärna som lyser upp himlen här! ;)
Som jag inte umgicks spec mkt med innan jag flyttade
men nu är hon den enda jag umgås med i stort sett.
Så nu ska jag vara här tills sista maj, sen flyttar
jag ner igen. Har även praktik i Borås hela April..
Så vi ska väl klara detta! :) Annars är det ju inget hållbart förhållande.

Finns inga ord för hur jag längtar efter att flytta ner nu.
Och hoppas att han vill bo med mig! :D
Han är den bästa som hänt mig & allt klickar liksom.
Vi bråkar sällan, och tjaffsar/bråkar vi över nåt, är vi sams
på högst 1 minut! Det går liksom inte.. :)

Så honom kan jag verkligen tänka mig en framtid med!
Vill bara ner nu, för jag saknar honom så!

Den 24 februari har vi vart tillsammans ett halvår,
känns dock som det dubbla!! Helt ofattbart..

Det enda jobbiga är att han säger att han tkr om mig
så mycket och han visar det så, ändå säger han att
han inte kan säga att han älskar mig.. Så det känns
lite sådär :/ Därför är jag inte helt säker på honom,
men från min sida är jag säker! Men han verkar så säker ändå!
& varför anstränga sig i ett distansförhållande om
man inte älskar en person? Det skulle jag aldrig orka!

I Göteborg hade jag några småjobb, och pluggade
nu i höstas, men det gick åt helvete & hade tur som
fick studiemedel denna terminen, så denna ska jag klara!

Nu blev det mycket om det senaste hur jag träffade
kärleken & sånt, men det är så svårt att komma på.
Kan ju skriva framtidsplanet & allt, men det får jag
skriva i ett eget inlägg en annan gång! ;)

Hoppas ni orkar läsa!