Jag får inte gnälla på att han inte bryr sig,
eller att han inte planerar nåt.
Okej, vi har vart tillsammans i ett halvår,
jag anstränger mig som bara fan,
han har fått present, ros, har försökt fixa saker..
Jag bryr mig inte om saker,
men det känns som det är gesten som räknas!
Nån endaste gång..
Även om han inte förstår ett skit varför jag blir ledsen!

"Det behöver inte alltid vara det finaste som är bäst"
Nä, absolut inte! Men vi har aldrig varit på en restaurang,
en enda gång. Jo med Marita & Andreas en gång..
Men aldrig ensamma.. Bara på pizzerior.. Skulle bara
vart kul att gått på en riktig mysig restaurang någon gång..

Men jag kan inte säga vad jag tycker om att han
inte anstränger sig spec mycket eller att han inte bryr sig.
Då blir det bara ett jävla liv. Då börjar han nästan skriva
precis som mitt ex, som misshandlade mig.
Blir nästan rädd när sms:en är så lika där....

Men det är väl bara att vänja sig, right?
Gå på pizzeria när man firar nåt..
På pizzeria på första dejten..
Aldrig få nån ros eller nånting annat
förutom vid julafton & ev födelsedag..

Det är jobbigt när man vill ha lite romantik,
och man älskar nån som inte har en gnutta romantik i sig!

Jag vill t o m bjuda honom på den någorlunda dyra
restaurangen bara för att få gå dit, mej jag har inte råd!
Han får dubbelt så mkt som mig i månaden..
Och den här månaden funkar det bara inte..

Det va inte ett sånt halvårsfirande jag väntat mig.
Men vad klagar jag på, egentligen?!

Kanske är min tur att gå...